﻿Den franska gula boken, som torsdagen
i förra veckan framlades för riksförsamlin-
gen, innehåller åtskilligt af intresse rörande
skiljedomsförslagets historia. Det var den
7 december som Barthélémy St. Hilaire
officielt meddelade sina ambassadörer i Lon-
don, Petersburg, Roma, Wien och Berlin,
att han efter att hafva konfererat med am-
bassadörerna i Paris ansåg bästa medlet till
åstadkommande af en uppgörelse mellan Tur-
kiet och Grekland vara en skiljedom af de
sex makterna, något som båda parterna förut
ifrigt eftersträfvat. Det uppgifves, att tan-
ken på en skiljedomstol redan i oktober
fått rum hos St. Hilaire; men sanna för-
hållandet är, såsom gula boken visar,
att icke förr än på eftermiddagen den 7
december hade någon tanke på skiljedoms-
förslag kommit å bane. Samma afton omför-
mälde tre ambassadörer på telegrafisk väg tan-
ken för sina resp. regeringar, hvilkas svar da-
gen derpå anlände och voro gynsamma, ehuru
de icke bestämdt uppdrogo åt ambassadörerna
att sluta sig till förslaget. Detta vardt
äfven den 18, ehuru blott under hand del-
gifvit en annan af stormakternas ambassa-
dörer äfvensom turkiska sändebudet. I följd
af ett egendomligt förbiseende talade ej S:t
Hilaire med den sista af de i saken intres-
serade ambassadörerna förr än några dagar
derefter, då han besökte honom, för att för-
klara, det han trott sig redan hafva talat
med honom. Några dagar derefter hade de
flesta af makterna tillkännagifvit sin vil-
korliga anslutning till förslaget. Under
dessa förhållanden framstälde nu S:t Hilaire
den 17 å officiel väg skiljedomsförslaget.
Den 21 mottog han det officiela godkännan.